Befolkningsskydd


Befolkningsskydd

vskolmio_01

Befolkningsskyddets internationella kännetecken är en liksidig blå triangel mot orangefärgad bakgrund. Om dess användning bestäms i Genève-konventionernas tilläggsprotokoll (1977, I tilläggsprotokollet). Genève-konventionerna är internationella stadganden som skyddar offren i krig och väpnade konflikter och syftar till att lindra de lidanden som krig orsakar. Konventionerna skyddar personer som inte deltar i striderna: sårade och sjuka soldater, krigsfångar och civilbefolkningen. Befolkningsskyddets internationella kod används under väpnade konflikter för att markera civilt skydd. Med inrikesministeriets samtycke får befolkningsskyddets internationella kännetecken användas också under fredstid som befolkningsskyddsverksamhetens kännetecken. I Finland regleras användningen av Lagen om användningen av vissa internationellt skyddade beteckningar (947/1979).

Beredskap för befolkningsskydd

Räddningsväsendet har beredskap också för undantagsförhållanden. De viktigaste uppgifterna är att upptäcka risker och varna för dem, se till att befolkningen vid behov kan skydda sig samt garantera att nödvändiga resurser finns och att hjälpen är effektiv under undantagsförhållanden.

Med befolkningsskydd avses alltså skydd av människor och egendom samt räddningsåtgärder i undantagsförhållanden och beredskap för dessa. Följande förberedelser görs under normala förhållanden:

  • planering och utbildning som gäller undantagsförhållanden
  • byggande av skyddsrum
  • beredskap för evakuering, räddningsverksamhet, första hjälpen, försörjning av befolkningen samt röjning och rengöring
  • upprätthållande av lednings-, övervaknings- och larmsystem samt datatrafik

Uppgifterna inom befolkningsskyddet är fördelade mellan räddningsmyndigheter och ett flertal andra myndigheter.

Befolkningsskyddet som hör till den offentliga förvaltningen

  • Myndigheterna planerar sin verksamhet med tanke på eventuella störningar och undantag och har beredskap att skydda människor och egendom.

Egen beredskap hos företag, inrättningar, fastighetsägare samt medborgare

  • Egen beredskap har stor betydelse i undantagsförhållanden. Den som äger eller förvaltar en byggnad, ämbetsverk, inrättningar och andra sammanslutningar är skyldiga att ha beredskap för sådana räddningsinsatser som de på egen hand förmår göra. Särskilt definierade inrättningar skall uppgöra räddningsplaner som anger hur farliga situationer förebyggs och vilka åtgärder vidtas vid olyckor och tillbud. (Statsrådets förordning om räddningsväsendet 787/2003 9 §)

Ledningsansvaret för planeringen av befolkningsskyddet ankommer på inrikesministeriets räddningsavdelning. Avdelningen ger föreskrifter till myndigheterna om beredningen av befolkningsskyddet och dess organisation samt vid behov om samarbete mellan olika myndigheter. På länsnivå har länsstyrelsen motsvarande rätt.

Inrikesministeriet och länsstyrelsen kan förordna ledningspersonalen och den övriga specialpersonalen inom befolkningsskyddet att delta i utbildning inom befolkningsskyddet. Statliga och kommunala myndigheter är skyldiga att sköta de åligganden som hör till dem samt att hålla beredskap för dessa och delta i utbildning.

Räddningsväsendet i området uppgör planer i samarbete med kommunerna för skyddande av befolkningen samt organiserar den egna beredskapen. De grupper som behövs för räddning, första hjälpen, sjuktransporter och andra serviceuppdrag inrättas när undantagsförhållanden träder i kraft. Omkring 85 000 personer arbetar då i sådana uppdrag.

Ledningscentraler med kommunikationsförbindelser inrättas redan under normala förhållanden. I undantagsförhållanden tas de i bruk vid inrikesministeriet, länen och inom de lokala räddningsväsendena. Kommuner skall också ha egna ledningscentraler där de kan fungera i undantagsförhållanden.

Skyddsrum

Skyddsrummen finns till för att skydda människor mot byggnadsras, tryckvåg efter explosion, splitter, gas, strålning och eldsvåda.

Fastighetsägare skall i samband med nybyggen inrätta ett skyddsrum om byggnadens storlek är minst 600 m2. Kommunen skall vid behov bygga ett allmänt skyddsrum för att skydda dem som bor i ett skyddsobjekt. Med skyddsobjekt avses område eller plats som vid en hotande situation är ett sannolikt mål för en attack.

Skyddsrummet skall ge skydd mot strålning, gas och konventionella vapen. Skyddsplatser finns i landet för närmare 3,4 miljoner människor. Skyddsrummen finns i bostadshus och i allmänna byggnader. Av skyddsrummen är 40 % placerade i samband med arbetsplatser och 60 % i samband med bostäder. De allmänna skyddsrummen har beredskap för 110 000 människor totalt. Skyddsrum saknas vanligen på landsbygden och på småhusområden.

Flervåningshus kan ha eget skyddsrum eller ett skyddsrum som är gemensamt för flera hus. Skyddsrummet ligger vanligtvis i källaren eller i byggnadens nedersta våning. På dörren finns befolkningsskyddets kännetecken: en blå triangel mot orangefärgad bakgrund. Allmänna skyddsrum som myndigheter svarar för finns vanligen endast i de största städerna.

Den som i huset utsetts till ansvarig för skyddsrummet skall lära sig att använda utrustningen i skyddsrummet och förbereda rummet för användning. Om det blir nödvändigt att använda skyddsrum ger myndigheterna anvisningar om detta via radion.

Under normala förhållanden används skyddsrummet vanligen som hobbyrum, förråd eller för andra ändamål. Den som förvaltar fastigheten skall se till att skyddsrummets metalldelar inte rostar, att tätningar är hela, apparaturen fungerar och utrustningen bevaras i skick.

Vanligen finns det inga skyddsrum på landsbygden och småhusområden. De som bor i egnahemshus svarar själva för skyddsåtgärderna. Till exempel vid strålningssituationer skall invånarna hålla sig inomhus.

I skyddsrummet skall var och en ha med sig

703_200

  • Ficklampa med reservbatterier
  • Nödvändiga läkemedel och utrustning för första hjälpen
  • Sängkläder
  • Något att läsa
  • Spel, papper och pennor för tidsfördriv

Hemförrådet är också viktigt för befolkningsskyddet.

  • består av vanliga livsmedel
  • varierar till innehållet beroende på hushållets matvanor
  • innehåller bl.a. kärl för lagring av vatten, läkemedel, jodtabletter samt nödvändiga hushållsartiklar
  • räcker till för en vecka – lagret används och kompletteras kontinuerligt

Evakuering

Med evakuering avses

  • att befolkningen eller en del av befolkningen genom försorg av myndigheterna flyttas från ett område som hotas av fara och placeras i ett tryggt område samt
  • tryggande av livsförutsättningar och samhällets viktiga funktioner i en situation där människor evakueras.

Inrikesministeriet, länsstyrelserna och de regionala räddningsmyndigheterna svarar för planeringen och verkställandet av evakueringen. Därtill sköter varje ministerium de uppgifter som hör till deras kompetensområde när det gäller evakuering.

Evakuering är ett sätt att skydda befolkningen. I de flesta situationer är det första alternativet att skydda befolkningen där de befinner sig, vid behov genom att använda skyddsrum. Som ett begrepp har evakuering en vidare betydelse. I inskränkt mening kan evakuering innebära till exempel att invånarna i ett hus överflyttas och i den vidaste meningen att invånarna i flera kommuner eller hela befolkningen på ett visst område överflyttas för att de skall undvika hotande fara och placeras på annat håll där det är tryggare.

Det finns beredskap att evakuera befolkningen till följd av olyckor, storolyckor samt under politiska, ekonomiska eller militära undantagstillstånd.

Evakueringarna planeras både för normala förhållanden och undantagsförhållanden och de genomförs i den omfattning som situationen kräver antingen före en hotande situation eller efter att det inträffat en olycka. Beslut om var den evakuerade befolkningen placeras fattas separat i varje enskilt fall enligt de krav som situationen ställer. De evakuerade kan placeras antingen i ett närliggande område eller på längre avstånd.