Trafiksäkerhet


Nolltolerans

Den finländska visionen för säkerhet syftar till liikenteen turvavisio  en kontinuerlig minskning av antalet allvarliga olyckor. Målet är att ingen skall behöva avlida eller skadas allvarligt i trafiken.

Trafiken är en del av människans vardagliga miljö och vi behöver alla tillräcklig kunskap för att kunna röra oss tryggt i trafiken. Det viktigaste är att man har en positiv attityd till säkra vanor, trygghet och hälsa.

Säkerhet i trafiken uppstår genom samarbete

Människor påverkar trafiksäkerheten genom sitt eget beteende. Politiker fattar beslut om samhällsplanering och trafiksystem. Arkitekter och planerare verkställer politikernas beslut. Tjänstemän utarbetar lagförslag och regler. Väghållare och kommuner svarar för vägarna och deras underhåll. Polisen övervakar att trafikreglerna följs. Företag säljer eller tillverkar bilar och delar till dem. Olika organisationer deltar i att förbättra trafiksäkerheten.

Olyckor i trafiken

I Finland inträffar årligen över 100 000 vägtrafikolyckor.  I dessa olyckor omkommer årligen cirka 400 personer och närmare 8 500 skadas. I medeltal 25 % av dödsfallen i trafiken orsakas av fortkörning, 20 % av rattonykterhet och 15 % av att bilbälte inte använts. Andra viktiga orsaker var försvagad uppmärksamhet hos föraren, funktionsfel i bilen samt självmord.

De allvarligaste olyckorna för bilister inträffar utanför tätorter. Krockar och avkörningar orsakar tre fjärdedelar av dödsfallen i personbilar. Männens andel av dödsoffren i trafikolyckor är nästan tredubbel jämfört med kvinnors. Risken för unga som inte fyllt 24 år att omkomma i bilolycka är tre gånger större än risken för medelålders förare.

Majoriteten av personskadorna som drabbar fotgängare inträffar i tätorter och offren är oftast barn och äldre personer. När det gäller cyklister inträffar olyckorna oftast i tätorter och hälften av dödsoffren är äldre. Största delen av olyckorna som inte finns med i polisens statistik gäller cyklister som faller eller kör av vägen.

Hög fart innebär större risk

Körhastigheten påverkar bland annat observationsförmågan, hanteringen av bilen och framför allt möjligheten att stanna vid behov. Det är naturligt att körhastigheten direkt står i relation till olyckskonsekvenserna.

Körhastigheten måste anpassas  till att motsvara de krav som ställs för trafiksäkerheten. Man måste också ta hänsyn till vägkvalitet, väderlek, före, sikt och trafikförhållanden. Man måste kunna stanna bilen på den del av körfilen man kan se framför sig och i alla tänkbara situationer.

Vid val av körhastighet skall man beakta sin egen körförmåga, bilen, trafikförhållandena och hastighetsbegränsningarna på det aktuella vägavsnittet.

Hjälmen är en huvudsak

Om alla cyklister i Finland använde hjälm skulle dödsfallen minska med två tredjedelar och skadorna med en tredjedel.

Cyklisten och den som skjutsas på cykeln skall i allmänhet använda för ändamålet avsedd skyddshjälm. Visserligen är det inte straffbart att cykla utan hjälm. För barn under skolåldern finns speciella småbarnshjälmar med säkerhetsmekanism. Om barnet under lek blir hängande i hjälmen på en lekställning löser sig spännet på hakbandet automatiskt. Hjälm är bra att ha också när man åker rullskridskor eller skateboard.

I Finland omkommer årligen omkring 40 personer i cykelolyckor och cirka 970 skadas allvarligt. Upp till 80 procent av cyklisternas dödsolyckor orsakas av en hjärnskada som uppstått av att huvudet fått ett hårt slag. Även i fall av bestående invaliditet är orsaken oftast att hjärnan skadats svårt.

Majoriteten av cyklisternas olyckor är resultat av fall och konsekvenserna kan klaras av genom ett besök på hälsocentralen. Endast var tionde olycka är allvarlig.

I två tredjedelar av krockarna kolliderar cyklisten med en personbil. Hastigheten är oftast under 50 kilometer i timmen, men konsekvenserna är ändå allvarliga.

Bilbältet skyddar

Enligt vägtrafiklagen är det obligatoriskt för förare och passagerare i person- och paketbilar att använda bilbälte. I personbilar gäller kravet både på framsätet och baksätet. Försummelse att använda bilbälte eller skyddsanordning kan straffas med ordningsbot.

Användning av bilbälte skulle rädda omkring 60 personers liv per år. Dessutom lindrar bilbälte och bilstolar för barn konsekvenserna av olyckor och förebygger personskador när en olycka inträffar.

Det är viktigt att fästa bilbältet på rätt sätt. Den får inte gå under armen, utan alltid över axeln. Midjebältet spänns så väl som möjligt och det övre bältet går mellan axlarna.

Kravet på bilbälte gäller också för barn. Det är farligt att låta barn sitta i en vuxen passagerares famn under bilresan. Skyddsanordningar för barn skall fästas omsorgsfullt i bilsätet enligt de anvisningar som följer med skyddsanordningen. Föraren eller barnets vårdnadshavare om han eller hon är med i bilen svarar för att barn använder skyddsanordning. Det är viktigt att vuxna föregår med gott exempel och själva använder bilbälte. Barn vill ha bilbältet på om också föräldrarna ser till att bältet är fastspänt.

Barn som är under 12 år gamla och under 150 cm långa skall i första hand använda en sits som är försedd med en skyddsanordning eller annan anordning anpassad till barnets längd och vikt.

lapsenturvaistuin_200

Tryggast för små barn är bilbarnstolar där man sitter med ryggen i färdriktningen. För barn är det säkrast att sitta med ryggen i färdriktningen så länge de ryms i bilbarnstolen, men minst till tre års ålder.

Barn som väger över 18 kilo kan använda bilbälte tillsammans med bilbältesstolar och bilbälteskuddar. Vid omkring 10 års ålder kan barn använda säkerhetsbältet på samma sätt som vuxna.

Nya personbilar är försedda med en krockkudde (air bag), som framför allt hindrar förarens huvud att slå mot ratten. Enligt senaste undersökningar minskar krockkudden förarnas dödsfall med cirka en femtedel. Krockkudden kan aldrig ersätta bilbältet.

Reflexen – ett ljus i mörkret

När man färdas med bil i regn, dimma eller mörker är riskerna de samma som under ljusa förhållanden. Skillnaden är att vi i mörkret har sämre sikt och reagerar långsammare. En riktig och effektiv användning av färdljus främjar säkerheten. Fotgängare bör använda reflex.

Olycksrisken för lätt trafik på en mörk väg är minst två gånger så stor som under dagtid. En reflex hjälper trafikanter att upptäcka fotgängaren på vägen. Enligt vägtrafiklagen skall gående som under mörker rör sig på väg i allmänhet använda vederbörlig reflex. Reflexerna fästs på kläderna så att föraren av ett fordon som närmar sig ser fotgängaren vare sig denne går längs vägen eller håller på att gå över den.

En fotgängare som går längs en obelyst väg har en 10-faldig risk att råka ut för en olycka jämfört med den som använder reflex.

Också i tätorter är det viktigt att använda reflex. Också på en belyst väg försämras sikten av regn och dimma. En smutsig vindruta och nedslaskade färdljus ökar risken. Gatubelysning och reklamljus samt skuggorna från träd och buskar försämrar bilistens möjligheter att upptäcka fotgängare eller cyklister som korsar gatan.

Det finns hängande, löstagbara och fasta reflexband. En hängande reflex fästs så att den fritt kan dingla och svänga. Löstagbar reflex kan fästas kring vristen eller handleden. Fasta reflexband kan fästas på ett klädesplagg eller på skor. Reflexen bör synas från alla sidor. Om reflexen fästs på skor eller ärmar syns de bra när man går på gatan.

Reflexer säljs av sportaffärer och varuhus samt kiosker, apotek och servicestationer.

Halkan överraskar

När temperaturen sjunker kan det finnas snö, slask eller is på vägarna. Då blir det svårare att bromsa och stanna en tvåhjuling. Is som är övertäckt med snö är särskilt farligt. Skymningen och mörkret under vintermånaderna ökar olycksrisken. På en hal väg är bromssträckan mycket längre än på en torr väg.

Det kräver mer av föraren att köra vintertid.

Den första snön förbryllar oss varje år. Vi tar inte riskerna på allvar. När det är halt ökar bromssträckan betydligt. På en snöig väg behöver du en 30 m längre sträcka än sommartid och tre sekunder längre tid för inbromsning i 80 km/h. Inte ens de bästa bildäck ger dig samma fäste som på sommaren.

Den kan vara halt också på sommaren. Ett vått underlag minskar fästet. Speciellt en gata som är belagd med kullersten är mycket hal vid regn. Lera som samlats på vägen tillsammans med blad som fallit från träden kan göra en väg mycket hal. Om det finns mycket vatten på vägen kan det uppstå ett vattenskikt under däcken. Då riskerar bilen att hamna i vattenplaning och förlora styrbarheten. I våt snö kan bilen också börja slira. Säkrast undviker du vattenplaning genom att minska körhastigheten och undvika att köra i fåror.

Se upp för blixthalka. Som halast är vägen när temperaturen ligger nära noll grader. Fästet kan variera också under en kort sträcka. Särskilt farliga är svackor och broar, som fryser tidigare än andra vägpartier.

.

Alkohol och trötthet – en ödesdiger kombination i trafiken

En trött eller berusad förare kan ha en bristande förmåga att observera omgivningen och göra felaktiga bedömningar, vilket alltid ökar alltid olycksrisken.

Enligt undersökningar kan bristande uppmärksamhet hos föraren vara den bakomliggande orsaken i vart tredje trafikdödsfall.

Många orsaker kan leda till att föraren inte är i skick. Alkohol är det största problemet. Redan mycket låga alkoholhalter i blodet försämrar förarens förmåga att klara sig i trafiken. Stress och användning av läkemedel eller narkotika kan också höja olycksrisken utan att föraren själv är medveten om det.

Effekten av långt vakande motsvarar ett berusningstillstånd. Har man vakat oavbrutet i 16 timmar är effekten på körningen likadan som vid 0,5–0,6 promille alkohol i blodet. Ett dygns eller 24 timmars vakande påverkar människan på samma sätt som en promille alkohol i blodet. 36 timmars vaka motsvarar en alkoholhalt på 1,5 promille.

Människans observationsförmåga varierar under olika tider av dygnet. I synnerhet påverkas den av hur länge man hållit sig vaken. Risken att somna vid ratten är störst på småtimmarna mellan klockan 3 och 6 och samma tid på eftermiddagen. Det är viktigt att man vet när man själv är som tröttast och håller en paus vid behov. Föraren kan parkera bilen och röra på lederna eller stiga upp en stund och ta en liten promenad. När man sträckt på benen en stund är det tryggare att fortsätta färden.

Noll promille alkohol!

Alkohol minskar förarens observationsförmåga och körfel kan förekomma redan i 0,2 promilles berusning. När alkoholmängderna i blodet ökar, stiger olycksrisken snabbt och är tiofaldig jämfört med en nykter förare. Alkoholen påverkar omdömesförmågan. En berusad förare tar ofta större risker och kör mer aggressivt än den som är nykter. Förare som nyss har fått körkort påverkas ännu mer av alkohol, eftersom de rutiner som behövs vid bilkörning inte har hunnit automatiseras.

Rattonykterhet är ett egendomligt fenomen så till vida, att alla som kör motordrivna fordon är eniga om att man inte skall köra i berusat tillstånd. Likaså vet alla att den som kör bil under påverkan av alkohol äventyrar sin egen och andras hälsa. Trots det är alkoholen varje år inblandad i var fjärde dödsolycka i trafiken.

Rattonykterhet är alltid straffbart. Också en kort sträcka till exempel på en parkeringsplats i berusat tillstånd kan leda till åtal och dom. Det är också straffbart att överlämna sin bil till en berusad person. Rattfyllerister får vanligen också körförbud för en viss tid.

Varje trafikant kan påverka säkerheten genom att hålla sig nykter och lugn. Man skall aldrig låta en berusad person köra bil.

Sjövett

Simkunnighet kan rädda ditt liv

I detta tusen sjöars land är simkunnighet en livsviktig medborgarfärdighet. Du kan råka i en situation där du kan rädda ditt eget och andras liv genom att kunna simma och ha färdigheter i livräddning. Alltid hjälper det inte hur bra du än simmar om du glömmer bort grundreglerna för sjöfarande: alkohol och oaktsamhet är sjöfararens värsta fiender.

På sjön är det bäst att ha flytvästen på och berusade skall stanna i land. Om båten trots allt kantrar, är det bäst att hålla sig nära den och försöka klättra i eller på båten.

Kontrollera alltid före en båttur att båten är i skick. Se till att båten inte läcker och att utrustningen fungerar, årorna är hela och öskaret med ombord.

I Finland drunknar omkring 200 personer varje år. Simkunnighet skulle ha räddat de flesta. Simkunnighet är förutom en billig livförsäkring också en färdighet som ger glädje och stimulans, oberoende av ålder. Man kan lära sig simma i kommunala simskolor och simsällskap. Barn får simundervisning i skolan. I Finland finns det över 200 simhallar i Finland där man kan simma året runt.

Simma inte ensam och ta hand om kompisarna på simturen. Särskilt barn skall ständigt vara under uppsikt. Det är också bra att alltid simma längs strandlinjen, så att tårna vid behov når bottnen.

Lika viktigt som att kunna simma är att kunna bevara sin omdömesförmåga och sitt sunda förnuft. Det är bättre att undervärdera än att övervärdera sin simkunnighet. Man skall aldrig simma i berusat tillstånd och inte heller göra badutflykter ensam. Man skall aldrig heller dyka i okända vatten med huvudet före. Konsten att rädda andra eller sig själv ur vattnet är också en viktig medborgarfärdighet.

Kontrollera utrustningen innan du går till sjöss

Vesilläliikkujan tärkein varustus on terve järki ja varovaisuus, mutta ne eivät yksin riitä. Veneen on oltava merikelpoinen, ja lisäksi tarvitaan .

Sunt förnuft och försiktighet är den viktigaste utrustningen får sjöfarare. Båten måste vara sjöduglig och dessutom behövs rätt utrustning.

Alla motorbåtar samt segelbåtar som är över fem meter långa måste ha flytvästar för varje person ombord. Lagen kräver inte att man bär flytvästen, men den räddar ditt liv bara om du har den på dig.

Räddning från sjön

Användning av livboj

Lugna ner den nödställde och räck eller kasta honom livbojen. Om personen är lugn och har kvar sin handlingsförmåga, be honom fatta tag i livbojen – håll livbojen mellan er så att personen du räddar inte griper tag i dig.

Ett räddande kast

Ett bra och billigt räddningsredskap är en gammal kanister försedd med cirka 15 meters lina. Lugna ner personen och kasta ut kanistern. Försök kasta kanistern över personen och dra den sedan närmare honom.

 

Vett på isen

Man skall aldrig gå ut på isen ensam. Den minimala utrustningen består av isdubbar som hänger runt halsen och en käpp att pröva isen med. Ryggsäcken skall helst packas så att den flyter och vara fäst kring midjan med en rem. I ryggsäcken skall det finnas rep att hjälpa kompisen med och torra kläder i en vattentät förpackning. Mobiltelefonen är också bra att ha med i vattentät förpackning.

Om isen av en eller annan orsak brister bör man försöka hålla sig lugn och genast ropa på hjälp. Med hjälp av isdubbarna tar man sig ur isvaken i den riktning man kommit ifrån. Is som brustit går lätt sönder på nytt och därför skall man krypa och rulla de första metrarna. Den som fallit ner i isen lugnas ned och hjälps upp med hjälp av en käpp, ett rep eller ett klädesplagg. Man skall försiktigt krypa fram till den som behöver hjälp. När du räddar någon kom alltid ihåg att själv vara försiktig